Pakkoruotsi pois koulutuksista

Pakkoruotsi ei ole sama asia kuin ruotsin kieli, joten turhaan olet huolissasi. Mutta, mitä kauemmin meillä on epäoikeudenmukainen, epätarkoituksenmukainen, hyvin kallis, pedagogisesti ja demografisesti irrelevantti pakkoruotsi, sitä suurempi on vaara, että suomenkielisten antipatia laajenee pakkoruotsista myös yleisemmin ruotsin kieltä ja ruotsia äidinkielenään puhuvia kansalaisia koskevaksi.
Teillä ruotsinkielisillä ja ennen kaikkea teidän "edunvalvojillanne" on nyt mahdollisuus itse ehdottaa pakkoruotsin poistamista opintojen kaikilta asteilta, jolloin pakkojärjestelmän negatiiviset imagovaikutukset eivät leviä mahdolliseksi kansanryhmään kohdistuvaksi antipatiaksi.
Mitä kauemmin epäoikeudenmukainen pakkoruotsi jatkuu, sitä kielteisemmäksi muodostuu suhtautuminen ruotsinkieliseen kielivähemmistöön tulevaisuudessa.

Glöm tvångssvenskan !

Sfp:s agerande i frågan om svenska skall vara ett obligatoriskt examensämne i den finska studentexamen är lindrigt sagt ömkansvärd. Att Hbl sedan på första sidan kommer med jämrande rubriker förstärker intrycket av total dikeskörning.

Sfp, som allmänpolitiskt intar en berömvärt väl avvägd liberalkonservativ ställning, har i språkfrågan steg för steg manövrerat in sig i en hermetiskt sluten återvändsgränd.

Sfp:s egentliga uppgift torde vara att värna om den svensktalande folkgruppens rättigheter. De är: Rätten att föra sin sak inför myndigheter på svenska, rätten att få skolutbildning på sitt eget språk och rätten till ett skäligt utbud av offentliga tjänster på svenska.

Dessutom skall Sfp, allt enligt egna definitioner, verka för att den svensktalande folkgruppen inte försätts i en diskriminerad ställning jämfört med den betydligt större finsktalande gruppen.

Att insistera på att tvångsmata finskspråkiga barn med svenskundervisning och kravet på att svenska skall utgöra en ofrånkomlig del av studentexamen tjänar inget av Sfp:s mål som de svensktalandes intressebevakare och inte heller Finlands övergripande mål att utvecklas vidare som internationellt verksam kulturnation.

Genom sin åsneaktiga envishet i frågan har Sfp spelat bort en mycket stor del av sitt politiska svängrum och härigenom försämrat sina möjligheter att tillvarata de intressen som verkligen behöver bevakas. Agerandet har också framkallat en välmotiverad ovilja mot partiet, och vad värre är, dess väljarkår, bland de finsktalande finnarna.

Finlands nationella intresse kräver å sin sida att man inser att båda nationalspråken, finska och svenska, är obetydliga som kulturbärare i större sammanhang. Ett gediget behärskande av modersmålet är trots detta ytterst viktigt, men att därtill tvinga skolbarnen att plugga ytterligare en språklig kuriositet ökar varken Finlands internationella eller nationella bärkraft.

Eftersom det knappast är möjligt att övertyga de nuvarande makthavarna i Sfp om hur de borde ändra sin inställning för att partiet skall kunna fylla sin uppgift blir resultatet att Sfp fortgående marginaliseras och de så kallade svenska frågorna efter hand lämnas helt utan förespråkare. Ur Finlands synvinkel är detta av mindre betydelse, men för den svensktalande folkgruppen innebär det större svårigheter och höga kostnader för att upprätthålla modersmålet."

Lähde:
http://www.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/puh_44_2004_vp_3_19_p.shtml