Pelastakaa Wileniuksen telakka - Rädda Wilenius båtvarv

RÄDDA WILENIUS BÅTVARV
WILENIUS BÅTVARV HOTAS AV NEDLÄGGNING
UPPOAAKO WILENIUKSEN TELAKKA?

Wilenius båtvarv, som grundades 1932 av Ludwig Wilenius står i dag inför ett stort avgörande. Det traditionsrika varvet ligger som bekant på mark ägd av Borgå stad. Det nuvarande arrendeavtalet löper ut 30.07 2010 efter att ha varit i kraft sedan 28.12. 2009.

VARVETS HISTORIA
Ludwig Wilenius grundlade båtvarvet 1932 efter att ha verkat som båtmästare och förman på Borgå Båtvarf därförinnan. Ludwig ” Ludde ” Wilenius inköpte de två hallarna – vilka fortfarande står kvar på sina ursprungliga platser – byggde en verkstad för båtbyggeri, en smedja, två dragslipar och bryggor samt anlade en mastkran på en brokista ute i ån. Verkstaden var i två våningar. I den övre våningen låg varvskontoret och utslagsgolvet. Här fanns även förvaringsskrubbar för vinterliggarnas segel, tågvirke o.d., medan själva båtbyggandet försiggick i den nedre helt öppna våningen. Samtidigt kunde man bygga två större båtar Det tog inte många år i anspråk innan varvet vann erkänsla för sina kvalitetsbåtar. Speciellt de krävande klass- och regelbåtarna rönte stor uppskattning – arbete var utomordentligt och därtill var skroven verkligt vackra. Under årens lopp har det byggts bl.a. 3 stycken 8:or(Andromeda, Vågspel och Kathrina), ett 15-tal 6:or över 10 stycken 5.5:or. Sammanlagt har det byggts ca 430 båtar vid varvet allt från stora lyxkryssare upp till 40 fot till små fanerbåtar för försvarsmakten. Inga-Lill båtarna med sin konstruktör Gösta Kyntzell bidrog naturligtvis till varvets goda rykte. De svenska konstruktörerna Arvid Laurin och Olle Enderlein besökte även regelbundet varvet på uppdrag av sina beställare. Det byggdes laurin- och enderleinkryssare. Den första folkbåten(FL-1), den första 5.5:an (L-2) har även byggt här, Eljas Erkkos legendariska 6:a Violet likaså. Särklass A- och C- båtar, vidare hajar, drakar, salongsbåtar, skärgårds- och kustkryssare, t.o.m. en Swan-båt i mahogny. Sammanlagt har det fram till 1980 byggts drygt 400 båtar på varvet.
Då varvet var som störst efter krigen sysselsattes närmare 20 personer på heltid. Största delen av dem var givetvis båtbyggare, men varvet höll sig både egen smed och lackare på heltid. I smedjan tillverkades och galvaniserades beslag till båtarna. Också en heltidanställd riggare fanns på lönelistorna. Arbetsstyrkan utökades kraftigt varje vår då båtarna skulle utrustas och iståndsättas för säsongen. Oftast anlitade man etablerade lokala målerifirmor med yrkeskunniga målare, medan allt lackarbete sköttes av den egna varvspersonalen.

BÅTVARVET I DAG
I dag har den ursprungliga verkstaden rivits. Likaså har smedjan nedmonterats, vilket skedde på 1970-talet, medan verkstaden fick sin dödsdom 2008 efter ett dramatiskt ras. Den sista nybygget skedde på 1980-talet.
” Luddes ” son Kaj Wilenius övertog varvet efter sin fars död 1984. varefter varvet i huvudsak ägnat sig åt olika slag av reparationer och kanske främst fungerat som slip och vinterförvaringsplats för träbåtar med tonvikt på egna båtar, d.v.s. båtar som byggts på varvet.
I början av ” Luddes ” tid vinschades alla båtar upp med handkraft. Detta gällde båda dragsliparna. Båtarna drogs också in på bäddarna med samma vinschar. I ett senare skede inköptes en gammal kultändare för att dra segelbåtsvinschen. I dag kompletteras kultändaren med en eldriven mobil vinsch och en hydralisk vinsch på en gammal hamntruck.
Elvinschar och handdragna taljor bidrar till en forcerad upptagning och sjösättning av båtar. Underhållet och utrustandet av båtarna görs till största delen av underentrepenörer, medan Kaj W. fortfarande handhar de flesta reparationerna. På varvet har undervattenskroppar på segelbåtar byggts, däck förnyats, bord ersatts med nya etc. Av intresse må framhållas att en del av de maskiner och redskap som införskaffades på 1930-talet fortfarande är i användning; exv. kutter- och planhyvel, proppmaskin och fräs, cirkel och bandsåg.
Varvet har ambitioner att profilera sig som ett båtvarv för klassiska träbåtar och då med fokus på segelbåtar. I dag är knappt en 1/5 del av de sliptagna båtarna bordlagda av annat material än trä.
Under de senaste åren har båda hallarna mer eller mindre grundrenoverats; väggar har nybyggts, tak har försetts med ny plåt, takstolar och bärande konstruktioner har förnyats, likaså båtbäddarna i hallarna. Denna sommar har båda dragsliparna fått nya skenor och slipertar. Man kan hävda att utomordentligt goda yttre förusättningar för varvet och dess framtid föreligger. Men hur ser verkligheten ut?

HOTBILDEN
Redan på 1950-talet uppstod de första komplikationerna mellan staden och varvet. Några längre arrendekontrakt ville staden inte vidkännas. Under ” Luddes ” tid löpte kontrakten ofta i 5-års intervaller, ibland kunde det hända att tiden blev bara 1 år. Sedan överenskoms om att arrendetiden lämnades öppen och varvet skulle få fortbestå så länge ” Ludde ” levde. Men redan dagen efter ” Luddes ” död meddelades Kaj Wilenius - som skött varvet och var den naturliga övertagaren – att arrendet upphör och varvet kan erbjudas en ny plats några 100 meter söderut. Inga garantier för ett längre kontrakt gavs, vilket ledde till att Kaj fortsatte på den gamla platsen 1 år i taget. Detta återspeglade sig givetvis på Kajs intresse att helhjärtat satsa på underhåll och utveckling av varvet, vilket i sin tur medförde att varvet sakta förföll. Denna process pågick en kort bit in på 2000-talet. Från staden sida lät man förstå att Kaj får ha sitt varv tills han går i pension och sedan upphör varvsverksamheten på området. Förfallet fortsatte p.g.a den osäkra framtiden ända tills Ivar Nordlund inköte varvet 2004 i avsikt att rädda detta kulturhiastoriskt värdefulla varv.
En ny stadsplan uppgjordes där den allmänna parken ersattes med Wilenius båtvarv, vilket var en säkerhet och förutsättning för en fortsatt verksamhet på varvet. Varvet hade trots allt en framtid. Nu gällde det för den nya ägaren att rusta upp varvet och svara mot de förväntingar staden ställde. Detta har även gjorts i den utsräckning myndigheterna det medgivit. Problemavfall med tyåtföljande byggnadsförbud och andra förbud har påverkat den planerade utbyggnaden och utvecklingen. Men fortfarande finns det förutsättningar för varvet och dess framtid.

HJÄLP VARVET ÖVERLEVA
Men nya kvastar sopar annorlunda. I dag finns det i ” vissa kretsar ” ett uttalat intresse av att igen en gång återföra varvsområdet till ett allmänt parkområde. Varvet ligger ju i stadens absoluta centrum - ” prime place ” - för att citera en ledande tjänsteman. Byggnadsföretag har i samråd med staden etablerats i varvets omedelbara närhet – Varvet har blivit en nagel i ögat – en skamfläck – och skall bort. Detta är den mest dramatiska hotbilden.
Hur kan då detta ske? Staden går in för en planeändring och stryker skyddsbeteckningarna. Därefter söker den rätt att riva hela varvet. En annan utväg är att staden vägrar förnya och förlänga arrendekontraktet. En antydan om detta kan inläsas i det nu gällande avtalet. Staden förbehåller sig nämligen rätt att inlösa varvets byggnader till 60% av dess tekniska värde. Kan det sägas tydligare?
Du kan medverka till ett bevarande av varvet genom att skriva på en adress för varvet.
Adressen finns bl.a. på båtmässan på Suomenlahden puuveneilijäts stand. Adressen kommer att överlämnas till Borgå stad före utgången av februari 2010.


Pelastetaan Wileniuksen telakka!

Ludwig Wileniuksen vuonna 1932 perustamalla telakalla on – jälleen – edessään kohtalon hetket. Porvoon kaupungin vuokramaalla sijaitsevan telakan vuokrasopimus on näet jälleen kerran katkolla. 28.12.2009 solmittu viimeisin sopimus päättyy jo 30.7.2010.

Wileniuksen telakalla on ainutlaatuinen sija suomalaisessa venehistoriassa, sillä telakalla on rakennettu lukuisia maineikkaita, huippusuunnittelijoiden kynistä lähtöisin olevia veneitä.

Telakan historia

Borgå Båtvarfilla venemestarina ja työnjohtajana työskennellyt Ludwig ”Ludde” Wilenius perusti oman telakan vuonna 1932 ja osti Porvoonjoen varrelta kaksi hallia – ne samat, jotka ovat edelleenkin olemassa alkuperäisillä paikoillaan. Niiden oheen hän rakensi veistämörakennuksen, pajan, kaksi vesillelaskuluiskaa, laitureita sekä mastonosturin. Veistämö oli kaksikerroksinen. Yläkerrassa oli konttori, tilat piirustusten uloslyöntiä varten sekä varastotilaa. Veneet rakennettiin alakerrassa, joka oli yhtenäistä avointa tilaa. veistämössä pystyi rakentamaan samanaikaisesti kahta isoa venettä.

Veistämön maine laatuveneiden rakentajana kiiri nopeasti. Etenkin Wileniuksen veistämät luokkaveneet keräsivät kosolti huomiota. Työ oli ensiluokkaista, ja rungot olivat erityisen kauniita. Vuosien saatossa Wileniuksella rakennettiin muun muassa kolme kasia: Andromeda, Vågspel ja Kathrina. Niiden lisäksi syntyi viitisentoista kutosta ja toista kymmentä 5.5-luokan venettä. Niiden lisäksi Wileniuksella on veistetty muun muassa A- ja C-veneitä, Hai-veneitä, Louhia, salonkiveneitä sekä saaristo-, rannikko- ja meriristeilijöitä. Kaiken kaikkiaan Wileniuksella on nähnyt päivänvalon noin 430 venettä: 40-jalkaisesta meriristeilijästä puolustusvoimille tehtyihin vaneriveneisiin.

Wileniuksen veistämö oli suurimmillaan heti sotien jälkeen, jolloin se työllisti lähes 20 työntekijää. Suurin osa työntekijöistä oli luonnollisesti veneenveistäjiä, mutta lisäksi palkkalistoilla oli oma seppä, lakkaaja ja rikaaja. Veneissä tarvittavat helat tehtiin ja galvanoitiin veistämön omassa pajassa. Kevätkunnostuksen ja vesillelaskun aikaan pestattiin rutkasti lisää tilapäistä työväkeä, pääasiassa paikallisia maalareita..

Wileniuksen telakka tänään

Ludwigin poika Kaj Wilenius otti telakan vetovastuun isänsä kuoltua vuonna 1984. Kaj Wileniuksen aikana telakalla on keskitytty veneiden huolto- ja korjaustöihin sekä talvisäilytykseen. Etusija on ollut ”omilla” veneillä eli sellaisilla, jotka on veistetty Wileniuksella.

Veneiden ylläpito hoituu nykyään pääsääntöisesti ulkopuolisin voimin, kun taas Kaj Wilenius tekee suurimman osan vaativista korjaustöistä. Telakalla on tehty mittavia vesilinjan alaisia korjaustöitä sekä uusittu kansia ja laudoituksia. Kuriositeettina voidaan mainita, että osa 1930-luvulla hankituista koneista ja työkaluista on edelleen käytössä, esimerkiksi kutteri- ja tasohöylä, jyrsin, sirkkeli ja nauhasaha.

Wileniuksen telakan tavoitteena on erikoistua klassisten puuveneiden telakaksi, etenkin purjeveneiden. Nykyisestä venekannasta vain noin viidesosa on tehty muista materiaaleista kuin puusta.

Viime vuosien aikana kumpikin alkuperäisistä säilytyshalleista on kunnostettu. Seinät, katot ja kantavat rakenteet on uusittu. Viime kesänä kunnostettiin nostoluiskat. Wileniuksen telakalla on siis kaikki edellytykset toimia elinkelpoisena, klassisiin veneisiin erikoistuneena telakkana – jos Porvoon kaupunki suo.

Uppoaako Wileniuksen telakka?

Jo 1950-luvulla telakan ja Porvoon kaupungin välille alkoi syntyä kitkaa, sillä kaupunki ei halunnut sitoutua järkevän mittaisiin vuokrasopimuksiin. Ludwig Wileniuksen aikana vuokrasopimukset solmittiin viideksi vuodeksi, välillä vain yhdeksi vuodeksi. Sittemmin vuokra-aika jätettiin avoimeksi, ja sopimus oli voimassa niin kauan, kuin Ludwig Wilenius eli.

Heti Ludwig Wileniuksen kuoleman jälkeen Kaj Wileniukselle ilmoitettiin, että vuokrasopimus päättyy ja että hän voi jatkaa telakan toimintaa muutama sata metriä etelämpänä. Pidemmistä vuokrasopimuksista ei kuitenkaan olisi ollut toivoa, joten Kaj Wilenius jatkoi telakan toimintaa sen alkuperäisellä paikalla – vuoden kerrallaan. Lyhyet vuokrasopimukset vähensivät luonnollisesti Kaj Wileniuksen halukkuutta panostaa telakan kehittämiseen, ja vähitellen telakka rapistui. Ludwig Wileniuksen rakentama veistämörakennus pääsi huonoon kuntoon, joten se purettiin 2008. Paja oli purettu jo 1970-luvulla.

Epävarmuuden aika jatkui 2000-luvulle. Porvoon kaupunki antoi ymmärtää, että Kaj saisi pitää telakkaa, kunnes jäisi eläkkeelle, mutta sen jälkeen toiminta päättyisi. Epävakaa elo jatkui, kunnes Ivar Nordlund osti telakan vuonna 2004 tavoitteenaan pelastaa tämä kulttuurihistoriallisesti arvokas pala suomalaista veneenveistoperinnettä.

Alueelle tehtiin uusi kaava, jossa puistoalueeksi varattu alue annettiin kuitenkin Wileniuksen telakan käyttöön. Uusi kaava takasi, että telakka voisi jatkaa toimintaansa ja että sen tulevaisuus olisi turvattu. Tuli aika panna paikat kuntoon ja täyttää kaupungin odotukset. Näin onkin tehty, viranomaisten määrittämissä raameissa. Ongelmajätteistä aiheutuneet rakennus- ja muut kiellot ovat hidastaneet suunnitteilla olleita kehittämistoimia. Mutta mikä tärkeintä: telakalla on kaikki edellytykset elää tulevaisuudessakin.

Pelastetaan Wileniuksen telakka!

Hetkellisesti valoisammat tulevaisuudennäkymät ovat jälleen synkemmät. Porvoon kaupungin virkamieskoneiston mukaan telakka on Porvoon paraatipaikalla, ja on siksi joutunut taas suurennuslasin alle. Alue halutaan yleiseksi puistoksi ja Wileniuksen telakasta on tullut tahra, joka halutaan pyyhkiä pois.

Porvoon kaupungilla on kaksi vaihtoehtoa. Joko se tekee kaavamuutoksen ja poistaa telakalta suojelumerkinnän, minkä jälkeen se voi hakea oikeutta purkaa koko telakka. Vaihtoehtoisesti kaupunki voi kieltäytyä vuokrasopimuksen uusimisesta, mistä onkin viitteitä nykyisessä sopimuksessa. Siinä kaupunki nimittäin pidättää itselleen oikeuden lunastaa telakan rakennukset 60 % niiden teknisestä arvosta.

Sinä voit vaikuttaa kulttuurihistoriallisesti arvokkaan telakan säilymiseen allekirjoittamalla adressin Wileniuksen telakan puolesta. Adressin voit allekirjoittaa:
– Suomenlahden Puuveneilijöiden osastolla Vene 2010 -messuilla

Adressi luovutetaan Porvoon kaupungille helmikuun loppuun mennessä.

Ivar Nordlund