Kirkon tulee pitäytyä omassa arvopohjassaan

Olemme huolestuneita niistä viesteistä, jotka kertovat Suomen evankelis-luterilaisen kirkon alttiudesta irtautua omasta arvopohjastaan yhteiskunnallisen painostuksen alla. Esimerkkinä tästä on piispainkokouksen asettaman työryhmän maaliskuussa 2009 valmistunut mietintö ”Kirkko ja rekisteröidyt parisuhteet”, jossa etsitään keinoja homosuhteiden siunaamiselle kirkossa. Tahdomme rohkaista kirkkoa toimimaan arvojensa mukaisesti, miehen ja naisen välistä elinikäistä avioliittoa ja sukupuolten erilaisuuden tuomaa rikkautta kunnioittaen ja vaalien.

Naisen ja miehen muodostama avioliitto tarjoaa suojan uuden sukupolven syntymiselle ja kasvulle. Avioliitto on paitsi yhteiskunnan perusta, myös ainoa ihmisten välinen liitto, jonka Jumala sanansa mukaisesti siunaa. Siunaukseksi se onkin, niin sen suojassa kasvaville lapsille kuin myös puolisoille, kun sitä aidosti kunnioitetaan, tuetaan ja hoidetaan.

Kirkon uskon ja käytäntöjen tulee sekä kirkkolain että -järjestyksen mukaan perustua Raamattuun, Jumalan sanaan. Raamatun suhtautuminen homoseksuaaliseen käyttäytymiseen on yksiselitteisen kielteinen. Myös mietintö toteaa tämän niin Vanhan testamentin kuin Uuden testamentin osalta. Mikäli kirkko kääntyisi homoliittojen suhteen myönteiselle kannalle, se tarvitsee tuekseen etiikkaa, joka on sille vierasta.

Kirkko osoittaa seuraavansa aikaansa juuri siinä, että se tarpeen tullen osaa vetää myös rajaa maallistuneen yhteiskunnan ja omien arvojensa välille. Kirkon on näytettävä suuntaa, ei mukailtava ajan henkeä, koska sen perustana on iankaikkisuus.

Kirkon ei tule suhtautua homoseksuaalisuuden kanssa kamppailevaan henkilöön lainkaan eri tavalla kuin minkä tahansa muun synnin kanssa kamppailevaan ihmiseen. Hänet tulee kohdata sielunhoidollisesti ja hänet tulee myös siunata – Jumalan tahdon mukaiseen elämään. Hänelle tulee julistaa armoa Kristuksen ristinkuoleman tähden ja antaa täysi mahdollisuus osallistua seurakunnan elämään. Elävästä seurakuntayhteydestä homoseksuaalisuuteen taipuvainen ihminen saa voimaa elää kristittynä Jumalan tahtoa etsien.

Vetoamme piispainkokoukseen ja kirkolliskokoukseen, että ne eivät hyväksyisi homoseksuaalisten suhteiden kirkollista siunaamista. Emme näe merkityksellistä eroa sillä, suoritettaisiinko tällainen siunaaminen yksityisessä rukoushetkessä tai muulla tavoin. Päätös siunata homoseksuaalinen elämäntapa merkitsisi vakavaa irtautumista kristillisestä, Raamatusta nousevasta avioliitto- ja ihmiskäsityksestä.

***

Tiedoksi: Adressi nimilistoineen on luovutettu 8.-9.9.2009 Kuortaneella sekä 9.-10.2.2010 Helsingissä kokoontuneelle piispainkokoukselle. Adressi tehtiin tiettäväksi kevään kirkolliskokoukselle. Tarkoituksena on luovuttaa adressi vielä syksyn kirkolliskokoukselle. Nyt kannattaa aktivoida tutut ja puolitutut mukaan.

***
PÅ SVENSKA

Kyrkan bör förbli vid sin egen värdegrund

Vi är bekymrade för de budskap som signalerar att Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är benägen att under samhällets påtryckningar lösgöra sig från sin egen värdegrund. Ett exempel på detta är det betänkande “Kyrkan och registrerade parförhållanden” som den av biskopsmötet tillsatta arbetsgruppen i mars 2009 presenterade och som söker vägar att i kyrkan välsignade homosexuella relationer. Vi önskar uppmuntra kyrkan att verka enligt sina värderingar genom att högakta och vårda det livslånga äktenskapet mellan man och kvinna samt den rikedom som förmedlas av könens olikheter.

Äktenskapet mellan man och kvinna erbjuder ett skydd för att nya generationer skall uppstå och växa. Förutom att äktenskapet är grunden för samhället är det också det enda förbund mellan människor som Gud enligt sitt ord välsignar. Äktenskapet medför välsignelse såväl för makarna som för de barn som växer upp under dess beskydd när man uppriktigt respekterar, stöder och vårdar detsamma.

Kyrkans tro och handlande bör både enligt kyrkolagen och -ordningen grunda sig på Bibeln, Guds ord. Bibelns inställning till ett homosexuellt beteende är entydigt avvisande. Detta konstateras också av betänkandet såväl när det gäller Gamla som Nya testamentet. Om kyrkan i förhållande till homorelationer skulle anta en positiv inställning, behöver hon som stöd en etik som är främmande för henne.

Kyrkan visar sig kunna följa med tiden just genom att vid behov dra upp en gräns mellan det förvärldsligade samhället och sina egna värderingar. Kyrkan måste ange riktningen och inte anpassa sig till tidens anda eftersom hon har sin grund i evigheten.

Kyrkan bör inte förhålla sig till en person som kämpar med homosexualitet på något annat sätt än hon förhåller sig till en mänska som kämpar med vilkensomhelst annan synd. En sådan person skall bemötas på ett själavårdande sätt och man bör också välsigna en sådan person – till ett liv i enlighet med Guds vilja. I synnerhet skall man för personen ifråga förkunna nåden som grundar sig på Kristi korsdöd och personen skall ges alla möjligheter att delta i församlingens liv. I en levande församlingsgemenskap kan en mänska som har homosexuella böjelser få kraft att leva som en kristen som söker Guds vilja.

Vi vädjar till biskopsmötet och kyrkomötet att inte godkänna en kyrklig välsignelse av homosexuella parförhållanden. Vi ser ingen skillnad i betydelse om man förrättar en sådan välsignelse i en enskild bönestund eller på annat sätt. Ett beslut att välsigna en homosexuell livsstil skulle betyda ett allvarlig lösgörande från en kristen äktenskaps- och mänskouppfattning som utgår ur Bibeln.

* * *

Information: Adressen med namnlista har överlämnats den 8-9.9.2009 i Kuortane samt den 9-10.2.2010 åt biskopsmötet som sammanträdde i Helsingfors. Nu samlar man namn allt mera aktivt. Avsikten är att överlämna adressen ännu denna vår till kyrkomötet. Nu är det värt att aktivera sådana som är mer eller mindre bekanta att komma med i kampanjen.